Dags att se över kostnaderna för VMware? Läs om hur vi kan hjälpa er.

Cuebid Kunskapshub Webbguide: Säkerhetsvalidering – CTEM
Guide

Webbguide: Säkerhetsvalidering – CTEM

15 juni 2026
Security Operations Skydda

Säkerhetsvalidering är inte bara en teknisk kontroll, utan ett strategiskt verktyg för att driva både säkerhet och affär framåt.

3. Historiken bakom säkerhetsvalidering

De första verktygen fokuserade på att jämföra system mot databaser med kända sårbarheter (CVE:er*). Resultatet blev långa listor med potentiella brister.

Etiska hackare började anlitas för att kreativt kedja ihop svagheter.

Med hybrid- och molnmiljöer behövdes mer kontext. Nya plattformar började väga samman sårbarheter med identitet, molnkonfigurationer och affärspåverkan. Fokus flyttades från ”vad som är trasigt” till ”vad som faktiskt gör oss mest sårbara”.

Plattformar för automatiserade pentester växte fram. De fungerar som ”digitala etiska hackare” som kontinuerligt kartlägger, exploaterar och verifierar svagheter – men gör det säkert och automatiserat.

4. Patch Management - fundamentet med inte hela bilden

Många stora intrång börjar med kända men ännu ej uppdaterade sårbarheter. När leverantörer som Microsoft, Adobe eller Fortinet släpper en patch tar det ofta mindre än 48 timmar innan hotaktörer har utvecklat fungerande exploits. 

Utmaningen är att många organisationer saknar en robust patchprocess och en fullständig överblick över alla system i sin miljö. Det gör att vissa sårbarheter aldrig åtgärdas i tid. Här kan verktyg för patch management, sårbarhetsscanning och säkerhetsvalidering spela en avgörande roll. Genom att kartlägga nätverket kan de identifiera system och tjänster som IT-avdelningen kanske inte ens kände till att de hade – ”skugg-IT” som annars lätt hamnar utanför patchprocessen.

Patch management är därför en grundsten i säkerhetsarbetet, men den behöver alltid kompletteras med scanning, validering och kontroller av misskonfigurationer och konton för att ge ett verkligt skydd. 

Tidigare var man rädd för att patchar kunde skapa driftstörningar och tog därför tid på sig att testa dem. Idag är risken för stora ekonomiska konsekvenser på grund av ett ej uppdaterat system långt större än risken för problem vid patchningen.

Patch management idag handlar därför inte bara om teknik, utan också om riskminimering och kostnadskontroll – att undvika avbrott, incidenter och skador som ofta blir långt dyrare än själva patchningen.

5. Olika metoder - och varför de kompletterar varandra

Det finns inget enskilt verktyg eller metod som löser allt. Styrkan ligger i kombinationen – där varje del bidrar på sitt sätt. En bra strategi för säkerhetsvalidering är därför att förstå vad de olika metoderna gör, och hur de kan komplettera varandra.

Är i grunden en process för att täppa till kända tekniska sårbarheter. Det kan liknas vid rutinen att alltid låsa dörren hemma. Processen kan med fördel kompletteras med verktyg som automatiserar delar av arbetet och ger överblick över hela miljön. Utan en robust process för Patch Management är risken stor att man missar kritiska uppdateringar.

är verktyg som kartlägger brister brett och ger en lista på alla fönster och dörrar i huset, samt om de verkar vara stängda och låsta. Men, man känner inte alltid efter på riktigt. Därför blir resultatet ofta långa listor som behöver bearbetas och prioriteras.

Är som att anlita en expert som försöker ta sig in i huset via de dörrar och fönster du vill testa. Testet kan även innefatta ”social engineering”, dvs att lura någon att öppna dörren åt dem. Det ger djup och kreativitet, men är en punktinsats som oftast görs 1–2 gånger per år.

Är lösningar som hjälper till att hitta felaktiga eller osäkra konfigurationer i molnmiljöer. Här är fokus inte bara på att hitta tekniska sårbarheter i mjukvara, utan kanske framför allt på att hitta brister i inställningar och policies – alltså säkerhetshål som uppstår för att något är felkonfigurerat eller saknas helt. Eftersom molnaktörer som Azure (Microsoft), AWS (Amazon) och GCP (Google) ofta har olika standarder, finns särskilda verktyg för att hitta risker och jämföra miljön mot de olika tjänsterna rekommenderade säkerhetsinställningar.

Är som en smart robot som inte bara regelbundet testar alla dörrar och fönster, utan faktiskt provar att ta sig in och sedan ger en rapport på hur det gick till och vad du behöver åtgärda. Det kombinerar bredden från scanning, djupet från pentest och förmågan att upptäcka moln- och konfigurationsfel – men gör det automatiserat och kontinuerligt.

För många organisationer blir kombinationen av eget arbete och externa tjänster mest effektiv. Det viktiga är dock att inte drunkna i rapporterna, utan att ha en process som hjälper dig se helheten och prioritera rätt åtgärder.

En aspekt som ofta glöms bort är att säkerhetsarbetet inte bara gäller traditionella IT-miljöer. I många verksamheter finns också OT*-miljöer (Operational Technology) – det vill säga produktions- och styrsystem för exempelvis industri, miljö och energi, ofta för samhällskritiska funktioner. Dessa system är ofta svårare att patcha, byggda för andra förutsättningar och kan sällan avbrytas för uppdateringar eller hanteras på samma sätt som övriga IT-system. Därför blir det extra viktigt att komplettera patch management och scanning med metoder som validerar skyddet även i OT-miljön.

I OT-sammanhang kan säkerhetsvalidering till exempel visa:

6. Modern säkerhetsvalidering - Automatiser

Automatiserade pentester kan liknas vid en digital brandövning. I stället för att bara läsa checklistan (sårbarhetsscanning) eller en gång om året låta en expert prova brandsprinkler och nödutgångar (manuell pentest), får man ett system som hela tiden testar skyddet i praktiken, men på ett säkert och kontrollerat sätt.

Precis som en inbrottstjuv börjar med att gå runt huset, tittar systemet på allt som ”syns” – både utifrån, inifrån och i molnet – i din IT-miljö. Det noterar vilka dörrar och fönster som finns (system och tjänster) och provar sedan metodiskt om de går att öppna. Men det stannar inte där. Låt säga att det hittar en dörr som inte är helt låst, kombinerar det med en tappad nyckel (ett läckt konto) och dessutom märker att larmet inte är påslaget (en konfigurationsmiss). Genom att koppla ihop flera små brister visar testet hur en angripare i verkligheten hade kunnat ta sig in och hur långt in angriparen skulle kunna komma.

Skillnaden mot riktiga hackare är att systemet gör detta utan att förstöra något. Det går så långt som behövs för att bevisa att ett intrång är möjligt, men de får/kan t ex inte kryptera data eller ta bort filer. Detta och mycket mer är fundamentala skyddsfunktioner som finns inbyggda från grunden just för att de inte skall kunna orsaka någon skada.

Resultatet blir inte en lång lista på allt som ”kan” vara fel, utan en prioriterad handlingsplan med verifierade risker och tydliga bevis:

En stor styrka är att testerna kan köras regelbundet och automatiskt. Säkerhetsarbetet blir mer som en hälsokontroll som pågår löpande, i stället för en enstaka läkarundersökning. Detta gör det lättare att:

Automatiserade pentester kan anpassas till olika delar av miljön:

På så sätt blir det möjligt att se både den stora bilden och de kritiska detaljerna – kontinuerligt och utan att störa verksamheten.

En av de största vinsterna med automatiserade pentester är att de inte bara hittar sårbarheter – de testar även om dina befintliga skyddsmekanismer fungerar som tänkt. Lyckas brandväggen blockera försöken? Stoppar EDR*-lösningen attacker? Eller finns det en falsk känsla av trygghet på grund av bristfälliga konfigurationer?

Genom att mappa testerna mot MITRE ATT&CK-ramverket* blir det tydligt var du har ”luckor” i din miljö och vilka åtgärder som kan täppa till dem. På så sätt blir resultatet inte bara en lista över brister – utan en karta över var dina försvar håller måttet och var de behöver förstärkas.

Minst lika viktigt är frågan om synlighet: kan du i ditt SOC*/NOC*/SIEM* faktiskt se de attacker och exploateringar som plattformen utför? Om inte, betyder det att du sannolikt också är blind vid en verklig attack. Skillnaden är att riktiga angripare inte lämnar några rapporter efter sig.

Automatiserad säkerhetsvalidering är därför en form av ”kontrollerad offensiv säkerhet” – en emulerad attack som genomförs på samma sätt som ett verkligt intrång, men under trygga former. Det kan liknas vid ett automatiserat ”Red Team*” (angriparna) som ger ditt Blue Team (försvararna) möjlighet att träna innan det blir skarpt läge. Lite som i den klassiska leken ”Capture the flag”.

För ledning och beslutsfattare:

För IT- och säkerhetsteam:

Automatiserade pentester täcker mycket: de har sårbarhetsscanningens bredd, pentestens djup och dessutom förmågan att hitta moln- och konfigurationsfel. För många organisationer är det mer än tillräckligt för att hålla en hög säkerhetsnivå.

Men för särskilt känsliga eller affärskritiska system kan det vara klokt att komplettera med manuella tester – ungefär som att låta en erfaren låssmed dubbelkolla ytterdörren även om du redan har installerat ett smart larmsystem. Automatiserade tester skapar trygghet i vardagen, medan manuella tester kan fungera som en extra kvalitetssäkring när det behövs som mest.

På så sätt får man det bästa av två världar:

7. Hur viktigt är det egentligen?

Angrepp är ofta opportunistiska. Precis som en tjuv som provar alla dörrar på en gata letar angripare efter enkla misstag: en öppen port, en felkonfigurerad molntjänst, ett läckt konto, eller en viss typ av lås eller larm som tjuven vet är lätt att forcera.

På samma sätt lyckas många digitala intrång p.g.a. mänskliga misstag, lika ofta som att det beror på att man ännu inte har senaste säkerhetsuppdateringen på ett system. 

Det är också viktigt att komma ihåg att många intrång inte bara beror på tekniska sårbarheter, utan på mänskliga misstag. Lösenord som delas, bristande rutiner eller en anställd som av misstag klickar på en länk kan öppna dörren för en angripare. Automatiserade pentester gör dessa konsekvenser synliga i praktiken – de visar inte bara om ett system är sårbart, utan också hur ett mänskligt misstag kan utnyttjas och vad det faktiskt kan leda till.

Validering hjälper till att upptäcka just dessa ”enkla men kritiska” brister innan angriparna gör det.

Rapporter från bland annat Arctic Wolf visar att många intrång sker genom helt vanliga fel samt ej uppdaterade sårbarheter som varit kända länge. Det är betydligt mer vanligt än att intrång sker via avancerade zero-days* attacker, d.v.s. en tidigare okänd sårbarhet som ännu inte har en tillgänglig säkerhetsuppdatering/patch.

8. Regulatoriska drivkrafter och framtiden

NIS2* kräver att organisationer löpande identifierar, hanterar och minskar sina cyberrisker. Automatiserad säkerhetsvalidering blir här en konkret pusselbit, den ger bevis på riskstatus, dokumenterar åtgärder och förenklar rapporteringen till styrelse och tillsynsmyndigheter.

För ledningen handlar det inte om teknik, utan om risk och ekonomi:

Hotlandskapet förändras snabbare än någonsin. Exploits* (färdiga program för att utnyttja sårbarheter) utvecklas på dagar, inte veckor. Angripare behöver inte längre vara tekniska experter eller ”hackers”, utan kan enkelt köpa färdiga verktyg, funktioner och listor, inklusive instruktioner och support för dessa. Allt blir alltmer automatiserat och utvecklingen går snabbt, i synnerhet med AI* som en drivande faktor just nu.

Tre trender formar framtiden:

I en sådan värld blir det avgörande att hålla koll på det man kan ha koll på:

9. Nästa steg: Kontakta Cuebid

Det viktigaste är att komma igång. Vänta inte på nästa patchcykel eller årliga pentest, börja med säkerhetsvalidering redan idag.

Med rätt kombination av processer, verktyg och validering kan ni ligga steget före hotaktörerna – och skapa trygghet för både verksamhet och affär. Cuebid hjälper er hela vägen.

Källor: Arctic Wolf Threat Report 2025, Arctic Wolf Trends Report 2025, ENISA Threat Landscape 2024, Fortinet Cloud Security Report 2024

Kontakta oss